Nya regler om strandskydd

Nya regler om strandskydd

Strandskydd - nya regler

I juli 2019 tillsatte regeringen en statlig offentlig utredning med uppgift att se över gällande regelverk om strandskydd. En särskild utredare skulle föreslå författningsändringar och andra åtgärder som medför att strandskyddet görs om i grunden genom en ökad differentiering som tar hänsyn till att tillgången till sjöar och stränder varierar i landet, liksom befolkningstäthet och exploateringstryck.

Utredaren skulle bl.a. 

  • identifiera förhållanden utifrån vilka strandskyddsreglerna kan differentieras med hänsyn till att tillgången till sjöar och stränder varierar i landet, liksom befolkningstäthet och exploateringstryck samt förutsättningar för djur- och växtliv och ange hur dessa förhållanden kan mätas och sättas i relation till varandra,
  • föreslå åtgärder som ökar lokalt inflytande,
  • föreslå de författningsändringar som krävs i dagens strandskyddsregler för att den variation av skyddsbehov som finns i landet ska få genomslag i strandskyddsreglerna utifrån de skäl som anges inledningsvis,
  • utvärdera den nuvarande strandskyddslagstiftningen med avseende på hur ändamålsenlig, effektiv och legitim dess tillämpning är i olika delar av Sverige,
  • vid behov föreslå ytterligare åtgärder för att uppnå syftena med reformen enligt ovan, samt säkerställa ett differentierat, effektivt, ändamålsenligt och legitimt strandskydd,
  • beakta möjligheten till regelförenklingar.

Förslag till lättnader i strandskyddet

Utredningen redovisade sitt betänkande till Miljödepartementet den 14 december 2020, Tillgängliga stränder - ett mer differentierat strandskydd, SOU 2020:78. I betänkandet föreslås bl.a. följande.

Strandskydd ska inte gälla vid insjöar med en vattenyta som uppgår till 1 hektar eller mindre eller vattendrag som SOU 2020:78 Sammanfattning 21 är 2 meter eller smalare. Länsstyrelsen får i det enskilda fallet besluta att strandskydd ska gälla vid insjöar som är 1 hektar och mindre samt vattendrag som är 2 meter och smalare, om området har särskild betydelse för något av strandskyddets syften. Naturvårdsverket  ska få meddela föreskrifter om hur insjöars storlek och vattendrags bredd ska bestämmas. Strand-skydd  ska heller inte gälla vid anlagda vatten (sjöar, dammar och våtmarker) som har tillkommit efter 1975.

Länsstyrelsen, efter ansökan från en eller flera kommuner, ska helt eller delvis kunna upphäva strandskyddet inom ett landsbygdsområde, om kriterierna för landsbygdsområden är uppfyllda. Länsstyrelsen får helt eller delvis också häva ett tidigare beslut om att upphäva strandskyddet i ett landsbygdsområde, om ett område inte längre uppfyller kriterierna för landsbygdsområden. Kommuner får redovisa landsbygdsområden i översiktsplan. Inom sådana områden ska särskilda skäl för landsbygdsområden kunna  tillämpas. LIS-områden som har redovisats i gällande översiktsplan ska anses vara landsbygdsområden, där det ska vara enklare att få dispens för vissa åtgärder. Gällande bestämmelser om områden för landsbygdsutveckling i strandnära lägen (LIS) avskaffas.

För att kunna definieras som ett landsbygdsområde ska följande rekvisit vara uppfyllda. Det ska vara områden som har god tillgång till obebyggd mark, inte har stor efterfrågan på mark för bebyggelse och inte är av särskild betydelse för något av strandskyddets syften.

Strandskyddet i områden där exploateringsgraden är hög och efterfrågan på mark för bebyggelse är stor och i vatten-områden av särskild betydelse för djur- och växtlivet föreslås att stärkas. Där ska de särskilda skälen för dispens och upphävande av strandskyddet vid detaljplanering tillämpas särskilt restriktivt.

Remissyttrande över utredningens förslag

Jur. kand. Giedre Jirvell, tidigare advokat vid Advokatfirman Mark- & Miljörättsbyrån, vars förslag till lagändringar tagits med av utredningen har avgett ett remissyttrande om Strandskyddsutredningens betänkande  ”Tillgängliga stränder – ett mer differentierat strandskydd”  (SOU2020:78). I remissvaret uppmärksammas regeringen kring följande.

  • Utredningens förslag till ändringar i miljöbalken och plan- och bygglagen är inte tillräckligt genomarbetade för att kunna genomföras i sin nuvarande utformning. Delar av förslagen är alltför långtgående och riskerar att urholka syftena med strandskyddet. De långsiktiga konsekvenserna av förslagen är inte tillräckligt utredda för att på ett rättssäkert sätt kunna leda till de  lagändringar som föreslås. För det fall regeringen skulle gå vidare med  utredningens förslag att undanta strandskyddet är det nödvändigt att  stärka artskyddet genom exempelvis biotopskydd, för att inte riskera  irreparabla skador på skyddade arter och värdefulla ekosystem.
  • Alternativa lösningar har inte begrundats i tillräcklig omfattning för  att upphävandet av det generella strandskyddet i landsbygdsområden ska kunna ges företräde. Utredningens förslag medför inte någon större differentiering av strandskyddet än vad som gäller idag. I stället för  att föreslå ett nytt tids- och resurskrävande system för strandskyddets upphävande i landsbygdsområden, utifrån otydliga kriterier som riskerar att leda till en godtycklig rättstillämpning, bör alternativet att utveckla och komplettera idag gällande LIS-bestämmelser övervägas.
  • Förslaget om att undanta artificiella samt små sjöar och vattendrag  från strandskyddet är i grunden positivt, men kräver en djupare analys av dess långsiktiga konsekvenser och påverkan på artskydd innan det kan genomföras. Hela remissyttrandet återfinns hos Miljödepartementet.